Inspiration: Once upon a time in the west

Jag sitter och skriver på min bok. Jag finner att jag kan skriva i ett par timmar innan jag måste pausa och hitta någonting som hjälper mig att hålla mig på rätt kurs. Så att jag inte geggar ner mig i självbiografi och stilistrunkande. 

Det kan vara en låt. Ett par rader i en bok eller allra helst, youtube. 

Idag kollade jag till exempel inledningsscenen i Sergio Leones Once upon a time in the west. Det är, enligt mig, en av de allra bästa filmer som någonsin gjorts. Och det säger jag inte på nåt Quentin Tarantinoskt kultsätt, utan på riktigt. Den är storslagen, spännande, vacker och varenda scen har en oerhört dramatisk laddning. Och det viktigaste av allt: som all riktigt stor konst säger den något viktigt om människan, samtidigt som den underhåller skiten ur oss.

Historien bakom filmen är också intressant.

Efter sina spaghettewesterns ville Leone göra den slutgiltiga cowboyfilmen. Så han stängde in sig i en villa i Rom med de båda intellektuella vännerna Dario Argento och Bernardo Bertolucci. I över ett år tittade de sig sedan igenom westernfilmshistorien och skrev ett treatment på nästan 800 sidor.

Nästa steg var: soundtracket.

Once upon a time in the west har kallats den första rockvideon. Filmen skrevs färdig först efter att musiken gjorts och under inspelningarna spelade Leone upp Ennio Morricones fantastiska soundtrack högt, så att skådespelarna skulle kunna röra sig till musiken. 

Resultatet är lika märkligt som mäktigt.