Den närmsta tiden
I fyra dagar ska jag sitta helt ensam i ett par mysbyxor och skriva på min bok. Jag ska bara bryta för att gå ut med Hopper och kanske sätta på en kanna kaffe till.
Det kanske låter tråkigt, men det är så här jag drömt om att leva sedan jag var tolv år gammal och läste Varg-Larsen första gången. Och den insikten känns nästan rörande.
Jag har ingen lust att berätta vad min bok handlar om, men jag kan säga så här: det är en slags hyllning till den tid i mitt liv jag nyss nämnde.
Man skulle kunna kalla det en diskbänksrealistisk äventyrsroman.
