Det här är inte alls Jonas Crambys blogg
Den hittar ni HÄR!
Mitt livs första gif-animation. Via Eye on Springfield.
Delfiner
En gång när jag var i Miami åt jag en delfinsmörgås. Den var delikat. Jag avnjöt den med homefries och en iskall Sierra Nevada. Jag minns att det var bitar av mango i mackan som utgjorde en fin kontrast till delfinens naturliga sälta.
Jag har aldrig haft dåligt samvete över att jag ätit delfin. Jag har tvärtom alltid tyckt att delfinen är ett otroligt överskattat djur. Ett djur för folk som bär virkade badbyxor. Mitt samvete var rent.
Iallafall tills jag såg trailern till dokumentären The Cove.
Nu kan jag bara säga: Förlåt Flipper. Jag ska aldrig äta dig igen. Hur delikat du än är.
Min kompis Klas har en fetisch för gamla magasinsomslag. Han beställer dem från amazon, ramar in och sätter upp dom på väggen. Sedan sitter han hemma i sin Eames-kopia och fantiserar om att han är en new journalismreporter i 60-talets New York som fått i uppdrag att följa en snuvig Frank Sinatra i tre månader för Esquires räkning. Istället för att recensera nya Varuhuset-boxen åt Metro.
Det här omslaget får mig att göra likadant.
Got tight last night on absinthe. Did knife tricks.
— Hemingway, i ett brev till en vän.
Gamla tatueringar
Den absolut vanligaste invändningen mot att tatuera sig är att ”det kanske är kul nu, men tänk när du blir gammal! Hur snyggt kommer det va då?”
Och det där stämmer säkert… om man har som ambition att åldras som Leif Loket Olsson.
Jag vill hellre se ut som gubben här under.
Jag som inte ens kan vika en papperssvala har alltså gjort en annan människa, med pass och allt? Helt sjukt.
